Även sociala metoder kan utvärderas av SBU

Inte bara i vården utan också inom socialtjänsten har det vuxit fram en allt tydligare strävan att utveckla och pröva ut metoder på vetenskaplig grund. Kajsa Svanevie, socionom och filosofie doktor i socialt arbete, har i sin avhandling undersökt vad som lett fram till sådana ambitioner.

– Många inom socialtjänsten kände sig missnöjda med den situation som då rådde och efterlyste bättre verktyg i sitt arbete, säger hon.

I boken Socialt arbete som evidensbaserad praktik (Studentlitteratur, 2013) beskriver hon hur en rad studier från 1990-talet och framåt synliggör det växande antalet bristfälligt utprövade metoder i praktiskt socialt arbete.

Spretade

– Det fanns en spretighet vad gällde metoder och en rik flora av teorier men inte tydliga effektmått, säger hon.

Metoderna byggde mest på värderingar och erfarenhet, medan forskningens och uppföljningens roller var marginella.

Även internationellt höjdes kritiska röster. Exempelvis påtalade den amerikanska organisationen Task Force on Social Work Research bristen på validering av handlingsstrategier i socialt arbete. I Sverige kunde forskare konstatera att det saknades traditioner och rutiner inom socialtjänsten för att systematiskt granska vilka metoder som använts samt resultatet av dem.

Kunde inte uttala sig

År 1999 publicerades svaren i en nationell enkät där hälften av de tillfrågade socialcheferna uppgav att de inte kunde uttala sig om huruvida deras insatser gjorde nytta eller ej, något som väckte stor uppmärksamhet i medierna.

Året därpå lanserades satsningen på ett svenskt program för en evidensbaserad socialtjänst: Nationellt stöd för en kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Programmet byggde på elva projekt, där det största innefattade lokala försök i full skala med inriktning på samverkan mellan lärosäten och kommuner. Efter hand har nationella beslutsfattare övertygats om vikten av att praktiken bygger på evidens.

– I dag har intresset vaknat på allvar hos professionen, och det finns en tydlig förändring i perspektiv: fokus har flyttats från själva hjälparprocessen till dess mål och effekter, säger Kajsa Svanevie.

Har inspirerats

Sten Anttila, sociolog och projektledare vid SBU, menar att socialtjänsten har inspirerats av evidensbaserad medicin och de utvärderingar som exempelvis SBU gör av metoder inom hälso- och sjukvården. Han vill peka på likheterna mellan områdena.

– Inom socialt arbete handlar det om sammansatta åtgärder, som anses svåra att grans­ka och utvärdera eftersom de innefattar många delar och som dessutom ofta är beroende av sammanhanget.

Samma utmaning

– Men detta är egentligen inget unikt för socialtjänsten. Vi möter samma utmaning när vi ska utvärdera exempelvis ett vårdprogram inom hälso- och sjukvården eller organisatoriska flöden. Jag skulle säga att vi har den metodologiska erfarenhet som krävs, säger han.

Ett av argumenten för att SBU skulle få ansvar även för socialtjänstens metoder är att många problem berör mer än en sektor – individen kan behöva insatser både från hälso- och sjukvård och socialtjänsten. När ett barn far illa kan det krävas både sociala insatser och kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Och när en äldre person ska hem från sjukhuset efter ett lårbensbrott behövs kontakt med kommunen för att se över hjälpbehovet.

Mindre forskning

En utmaning som Sten Anttila ser är att socialt arbete har haft betydligt mindre forskningsresurser än hälso- och sjukvården i stort. Många gånger saknas det tillförlitliga forskningsresultat att bygga på. En annan utmaning är att mäta effekter i ett sammanhang. Sten Anttila jämför här med utvärderingar som SBU bedriver inom äldreområdet.

– När en äldre person har vårdats på sjukhus, ligger det nära till hands att bedöma vårdtillfället som lyckat om den äldre återvänder till eget boende. Men om återvändandet innebär en ohanterlig påfrestning för anhöriga, kanske ”boende i eget hem” inte kan ses som enbart positivt. Effekterna kan behöva analyseras på flera olika sätt, säger han.

Sten Anttila betonar att SBU kommer att behöva hjälp av forskare inom socialt arbete för att kunskapsöversikterna ska bli relevanta och kunna användas inom socialtjänsten. Praktikernas kompetens är också avgörande i utvärderingsarbetet. Han minns ett möte som gällde stödprogram för föräldrar till stökiga barn.

Praktisk förankring

– En av socionomerna förklarade att ”så där arbetar vi redan, även om vi inte kallar det något speciellt. Programmet kommer inte att ge någon märkbar förbättring hos oss eftersom vi redan jobbar så”.

Sådan viktig information kräver praktisk erfarenhet och förankring, något som många forskare saknar. Det här är ett exempel på att vi måste fortsätta att vara lyhörda för erfarenhetskunskaper, säger han.

Mer samverkan

Bakgrunden till förslaget om SBU:s vidgade uppdrag (Ds 2014:9) är att regeringen vill förbättra och samordna den statliga kunskapsstyrningen av både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Myndigheternas arbete ska också anpassas bättre till de behov och kunskaper som patienter, brukare, olika professioner och huvudmän har. Dessutom vill man stärka samverkan mellan myndigheterna och med kommuner och landsting.

Evidens inom socialt arbete

• Omkring 1880 utvecklade amerikanen Charles Peirce en teori om statistisk slutledning, där han betonade betydelsen av randomisering och maskering. Vid tiden runt förra sekelskiftet inspirerade han andra forskare inom bland annat sociologi och socialt arbete. Minst 26 universitet i USA erbjöd kurser i experimentell sociologi år 1931.¹
• Antalet randomiserade studier av metoder som används i socialt arbete, kriminalvård och skola är betydligt lägre än inom hälso- och sjukvård (8000 jämfört med 200000 år 1999) men har ökat under de senaste åren.^2–4
• Av 169 svenska utvärderingar av effekten av olika psykologiska och sociala interventioner visar hälften statistiskt säkerställd effekt.
• 28 procent av utvärderingarna innehåller uppgifter om huruvida forskaren har någon intressekonflikt.⁵
• Enligt en kartläggning från 2009 använde svensk socialtjänst 103 olika metoder för att förbättra barns och ungas psykiska hälsa. Av dem är tio utvärderade i Sverige på ett sådant sätt att det går att bedöma deras effekter.⁶
• Vid årsskiftet 2012 hade 319 personer disputerat i socialt arbete. Av dessa hade sex gjort effektutvärderingar.⁷
• Av 839 slumpvis valda chefer från socialtjänstens alla verksamheter uppger var femte att de använder minst en evidensbaserad metod i sin praktik 2013.⁸

1. Oakley A. Experimentation and social interventions. Education and debate 1998;317:1239–1242.
2. Shepherd J. The production and management of evidence for public service reform. Evidence & policy 2006;3:231–251.
3. Svensk och internationell forskning om sociala interventioners effekter. Stockholm: Socialstyrelsen, 2011.
4. Svenska effektutvärderingar av psykosociala interventioner. Stockholm: Socialstyrelsen, 2012.
5. Vetenskaplig kvalitet i publicerade effektutvärderingar. Stockholm: Socialstyrelsen, 2014.
6. Socialtjänstens öppna verksamheter för barn och unga. Stockholm: Socialstyrelsen, 2009.
7. Brunnberg E. Om socionomutbildningar, forskarutbildningar och samtliga avhandlingar ... Västerås: Mälardalens högskola, 2013.
8. Evidensbaserad praktik i socialtjänsten 2007, 2010 och 2013. Stockholm: Socialstyrelsen, 2014