Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Hemblodtrycksmätning

Lästid: ca 7 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU Utvärderar

En systematisk översikt av det vetenskapliga underlaget för positiva och negativa effekter på hälsa, socialt liv eller funktionstillstånd för en metod eller insats. Beroende på frågans art kan rapporten även innehålla analyser av ekonomiska, etiska och sociala aspekter. Ämnessakkunniga deltar i arbetet och rapporten granskas av oberoende experter. Rapportens slutsatser fastställs av SBU:s nämnd.

Publicerad: Rapportnr: 2010-04 https://www.sbu.se/201004

Sammanfattning och slutsatser

SBU:s bedömning av kunskapsläget

Hemblodtrycksmätning, i den betydelse som det beskrivs i denna utvärdering, utförs av patienten själv i hemmet med automatisk utrustning. Det konventionella sättet att mäta blodtryck för att styra behandling är att göra blodtrycksmätningarna på en mottagning.

  • För personer med högt blodtryck är hemblodtrycksmätning lika effektivt för att styra blodtryckssänkande läkemedelsbehandling som mätning på mottagning. Patienterna tar förskrivna läkemedel i samma utsträckning och blodtryckssänkningen blir likvärdig1.
  • Hemblodtryck tycks ge minst samma träffsäkerhet som blodtryck uppmätt på mottagning för att förutsäga risk för död och hjärt- och kärlsjukdom. Dock går det inte att bedöma om hemblodtrycksmätning för att styra behandling är bättre eller sämre när det gäller att minska risken för dödlighet och hjärt- och kärlsjukdom.
  • Hemblodtrycksmätning kan vara kostnadsbesparande för vården då antalet mottagningsbesök blir färre än vid konventionell kontroll av blodtrycks­behandling. Eftersom det saknas kunskap om hur metoden kan användas på lång sikt, är det dock inte möjligt att göra någon säker analys av metodens kostnader eller kostnadseffektivitet.
  • Hemblodtrycksmätning kan ha både fördelar och nackdelar för patienten. Metoden kan innebära större bekvämlighet, men detta måste vägas mot att det större ansvar som patienten förväntas ta eventuellt kan leda till ökad oro eller andra problem. På dessa punkter saknas dock vetenskapligt underlag. Användning av hemblodtrycksmätning bör föregås av en individuell bedömning av motivation och lämplighet.

Metod och målgrupp

I Sverige uppskattas omkring 1,8 miljoner människor ha högt blodtryck enligt mätningar som utförs på mottagning. Detta motsvarar 27 procent av den vuxna befolkningen. Högt blodtryck behandlas med läkemedel och förändringar av levnadsvanor för att minska förekomsten av hjärt- och kärlsjukdom, framför allt stroke, hjärtsvikt och hjärtinfarkt.

Det konventionella sättet att mäta blodtryck för att styra behandling är att göra ett antal mätningar på en mottagning. På senare år har det dock blivit allt vanligare att patienter själva mäter sitt blodtryck hemma. En fördel med hemblodtrycksmätning är att patienten inte behöver uppsöka en mottagning varje gång blodtrycket ska mätas. Ytterligare tänkbara fördelar är att hemblodtrycksmätning kan ge mer tillförlitliga blodtrycksvärden då det är möjligt att utföra fler mätningar vid fler tider på dygnet, och att den blodtryckshöjande stress som många upplever på mottagningen inte påverkar hemblodtryck. Tänkbara nackdelar med metoden är att det större ansvar som patienten förväntas ta kan leda till ökad oro samt att patienten på eget bevåg exempelvis ändrar sin läkemedelsdosering. Alla som har högt blodtryck kan sannolikt inte medverka vid blodtrycksmätning i hemmet. Användning av metoden bör därför föregås av en individuell bedömning av motivation och lämplighet.

Hemblodtrycksmätning, i den betydelse som det beskrivs i denna utvärdering, utförs av patienten själv med automatisk utrustning. I regel används apparatur som bygger på så kallad oscillometrisk bestämning av blodtrycket. Denna teknik innebär att variationer i trycket, oscillationer, registreras av mätenheten via en luftslang till vilken blodtrycksmanschetten är kopplad. Apparaturen består i dessa fall enbart av manschett, luftslang och mätdosa.

Vid mätning på en mottagning är referensvärdet för normalt blodtryck under 140/90 mmHg. På grund av att hemblodtryck ofta är lägre än blodtryck mätt på mottagning anges ofta referensvärdet för normalt blodtryck enligt hemblodtryck till en nivå under 135/85 mmHg. Arbetet med att fastställa ett referensvärde för hemblodtryck är dock ännu föremål för forskning.

Frågor

För att bedöma värdet av hemblodtrycksmätning för patienter som har högt blodtryck syftar denna utvärdering till att besvara:

  • Hur effektiv blir patientens blodtryckssänkning om behandlingen styrs med hjälp av hemblodtrycksmätning?
  • Hur väl fungerar patientens följsamhet till blodtryckssänkande läkemedelsbehandling om denna styrs med hjälp av hemblodtrycksmätning?
  • Vilken grad av symtom upplever patienten om blodtryckssänkande läkemedelsbehandling styrs genom hemblodtrycksmätning?
  • Vilka kostnader är förknippade med hemblodtrycksmätning? Vad är metodens kostnadseffektivitet?

För att bedöma värdet av hemblodtrycksmätning vad gäller risk för dödlighet och hjärt- och kärlsjukdom syftar denna utvärdering till att besvara:

  • Ger hemblodtryck bättre prognostisk information än blodtryck uppmätt på mottagning i fråga om dödlighet och risk för hjärt- och kärlsjukdom?

Utvärderingen avser inte att jämföra diagnostisk träffsäkerhet för de olika hemblodtrycksmätare som finns på marknaden.

Patientnytta

För att bedöma hemblodtrycksmätning avseende blodtryckssänkning, följsamhet till läkemedelsbehandling och symtomupplevelse inkluderades åtta randomiserade kontrollerade studier. I studierna jämfördes värden från hemblodtrycksmätning med mätning på mottagning eller så kallad 24-timmarsmätning2. Totalt omfattades omkring 2 700 patienter.

Resultat från litteraturgenomgången tyder på att hemblodtrycksmätning är lika effektivt som mätning på mottagning när det gäller att styra blodtryckssänkande läkemedelsbehandling. Förutsatt att rekommenderade målblodtryck tillämpas är det inte någon skillnad mellan hem- och mottagningsmätning avseende blodtryckssänkning efter ett år (måttligt starkt vetenskapligt underlag +++0).

I två studier som undersökt följsamhet till läkemedelsbehandling uppskattades att omkring 90 procent av samtliga patienter tog förskrivna läkemedel. Det var ingen skillnad mellan gruppen där behandlingen styrdes utifrån blodtrycksmätning i hemmet och gruppen som mätte blodtrycket på mottagning (måttligt starkt vetenskapligt underlag +++0).

Graden av symtom, t ex yrsel, huvudvärk och hjärtklappning, utvärderades i en av de inkluderade studierna. Under studietiden minskade symtomen likvärdigt i gruppen med hemblodtrycksmätning och gruppen med mottagningsmätning.

Med tanke på att blodtrycksbehandling ofta är livslång är observationstiderna i studierna jämförelsevis korta och få studier har haft mer än ett års uppföljning. Då långtidsresultat saknas går det idag inte att bedöma metodens effekter på lång sikt.

Hemblodtrycksmätning kan innebära större bekvämlighet, bl a i form av mindre bundenhet till sjukvården. En förutsättning för användning av metoden är att patienterna är motiverade och har förmåga att lära sig att mäta blodtrycket själva. Det saknas idag etablerade program för hur hemblodtrycksmätning ska användas och följas upp. Metoden ska ses som ett komplement till konventionell blodtrycksmätning på mottagning.

För att bedöma värdet av hemblodtrycksmätning avseende dödlighet och risk för hjärt- och kärlsjukdom inkluderades fyra observationsstudier. Den genomsnittliga uppföljningstiden i studierna varierade från drygt 3 år upp till 12 år. Tre av studierna har använt regressionsanalys för att beräkna korrelationen mellan blodtrycksnivå, uppmätt genom hem- respektive mottagningsmätning, och dödlighet och/eller förekomst av hjärt- och kärlsjukdom. Sammanfattningsvis talar de inkluderade studierna för att blodtryck bestämt genom hemblodtrycksmätning ger minst lika god träffsäkerhet som mottagningsmätning när det gäller att förutsäga risk för död eller att drabbas av någon hjärt- och kärlhändelse, såsom stroke eller hjärtinfarkt (begränsat vetenskapligt underlag ++00). Det går inte att utifrån dessa studier dra några slutsatser om hemblodtrycksmätning för styrning av behandling.

Ekonomiska aspekter

En hemblodtrycksmätare för överarmsmätning kostar ungefär 500–1 500 kronor inklusive moms. Eventuella skillnader i direkta kostnader mellan hem- och mottagningsblodtrycksmätning handlar främst om vilka personalresurser de olika metoderna tar i anspråk. Hemblodtrycksmätning kan innebära avlastning i form av färre mottagningsbesök, men samtidigt krävs extra tid för att kontrollera patienternas hantering av apparaturen och mätresultaten.

De inkluderade studierna talar för att hemblodtrycksmätning är kostnadsbesparande för vården. Eftersom det saknas etablerade program för hur hemblodtrycksmätning ska användas och följas upp, samt att effekterna på lång sikt inte är kända, är det dock inte möjligt att göra någon säker analys av metodens kostnader eller kostnadseffektivitet.


Fotnoter

1 En förutsättning är att målblodtrycket anges till under 135/85 mmHg vid hemblodtrycksmätning, att jämföra med referensvärdet för normalt blodtryck enligt mätning på mottagning som är under 140/90 mmHg.

2 24-timmarsmätning innebär att en bärbar mätare registrerar blodtrycket flera gånger i timmen under ett dygn.

Gradering av styrkan i det vetenskapliga underlag som en slutsats grundas på görs i fyra nivåer:
Starkt vetenskapligt underlag (++++). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Måttligt starkt vetenskapligt underlag (+++0). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Begränsat vetenskapligt underlag (++00). Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
Otillräckligt vetenskapligt underlag (+000). När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller där studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.

SBU Alert bedrivs i samverkan med Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.

Citera denna SBU Alert-rapport: SBU. Hemblodtrycksmätning. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2010. SBU Alert-rapport nr 2010-04. ISSN 1652-7151. http://www.sbu.se

Projektgrupp

Sakkunniga

  • Eva Drevenhorn, fil dr, distriktssköterska, Primärvården, Region Skåne
  • Fredrik Nyström, professor, överläkare, Universitetssjukhuset, Linköping

SBU

  • Johan Wallin, projektledare, SBU
  • Pernilla Östlund, biträdande projektledare
  • Karin Rydin, litteratursökare
  • Lena Wallgren, projektassistent

Granskare

  • Karin Manhem, docent, lektor och överläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
  • Tomas Thulin, docent, överläkare, Lund
Sidan publicerad