Så ser ensamkommande barn och unga på sin tillvaro

Det saknas kontrollerade studier som jämför olika stödjande insatser för ensamkommande barn och unga. Därför går det inte att på vetenskaplig grund avgöra om några av insatserna ger bättre eller sämre stöd än de övriga. Det visar SBU:s genomgång av forskningslitteraturen på området.

Däremot finns det intervjustudier av ensamkommande barns och ungas upplevelser och erfarenheter av vad som påverkar tillvaron i det nya landet. I en systematisk översikt har SBU:s projektgrupp granskat och sammanställt 29 vetenskapliga artiklar från åren 2004 –2017. Fem av studierna är från Sverige, tre från andra nordiska länder, 15 från andra europeiska länder och sex från USA. Sammmanlagt har 519 barn och unga undersökts, varav 136 flickor. Många hade kommit från Afghanistan, andra från Somalia, Eritrea, Sudan och Nigeria.

Utifrån studierna av ensamkommandes upplevelser har SBU:s sakkunniga ringat in sådant som enligt de unga kan hjälpa eller stjälpa. Ett av de teman som kom fram är bristen på grundläggande säkerhet och kontroll. De trauman som barnen och ungdomarna har gått igenom, och den osäkerhet som präglar tillvaron som ensamkommande, gör det svårt att hantera vardagen och se en framtid.

Ett annat tema är kombinationen av möjligheter och svårigheter i det nya landet. Samtidigt som ensamkommande i studier uttrycker en stark motivation att utbilda sig och anpassa sig till det nya landet, beskriver de också sociokulturella hinder och strukturer i samhället som kan försvåra integration.

I studierna lyfter de ensamkommande fram flera delar av vardagslivet som viktiga – till exempel att ha stöd från vuxna, att oavsett boendeform ha inflytande på boendemiljö och måltider samt att ha tillgång till skola och aktiviteter. Fritidsaktiviteter kan bidra till en känsla av sammanhang och gemenskap.

Relationer till jämnåriga beskrivs som viktigt samtidigt som det kan vara svårt. Att hålla kontakt med sin ursprungsfamilj är positivt – annars saknar man dem och kämpar för att återknyta kontakten.

Socialtjänstens arbete framhålls som viktigt för att täcka de grundläggande behoven, men brister och missnöje med kontakterna påtalas också. I fråga om professionellt psykologiskt stöd uttrycks blandade upplevelser och erfarenheter.

Ännu ett tema gäller identitet och tillhörighet, att skapa kontinuitet. Till exempel vill ensamkommande barn och unga både bevara sitt modersmål och lära sig det nya språket. Att hålla kontakt med närstående i ursprungslandet och att utöva sin religion kan också vara uttryck för en strävan att få ihop det förflutna, nuet och framtiden.

Begreppet ensamkommande barn innefattar enligt svensk lag asylsökande barn under 18 år som vid ankomsten till mottagarlandet är skilda från såväl föräldrar som annan vuxen person som kan anses ha trätt in i föräldrarnas ställe, eller barn som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.

Gruppen är inte enhetlig, utan skillnader finns exempelvis i bakgrund till flykt, ålder, uppväxtförhållanden, utbildningsnivå, socioekonomiska förhållanden samt kulturell och religiös bakgrund. Individuella behov och förutsättningar kan spela roll både för valet av stödjande insatser och för förväntade effekter. [RL]

Om rapporten

Stöd till ensamkommande barn och unga – effekter, erfarenheter och upplevelser. Systematisk litteraturöversikt samt etiska och samhälleliga aspekter. SBU Bereder. Stockholm: SBU, 2018.
Projektledare SBU: Pernilla Östlund

Upplevelserna kretsar kring sju teman

• Säkerhet och kontroll En grundläggande förutsättning. Upplevelser av trauma och förlust i kombination med osäkerhet om framtiden innebär en brist på grundläggande trygghet, kontroll och säkerhet, som starkt präglar tillvaron och påverkar välbefinnande, förmåga att hantera vardagen och svårigheter samt att kunna se en framtid.
• Det nya landet Både möjligheter och svårigheter. De utrycker en stark motivation att utbilda sig, anpassa sig till det nya landet och ta vara på de möjligheter som finns. Samtidigt beskrivs strukturella och sociala hinder samt svårigheter kopplade till att befinna sig i en ny kultur och ett nytt samhälle, som kan hämma en positiv utveckling av hälsa, integration och funktionsförmåga.
• Att hantera svårigheter En balans mellan strategier. Copingstrategier (att med tankar och beteenden hantera svårigheter) som undvikande, flykt och positivt tänkande kan fungera främjande men ibland också hindrande för hälsa, integration och funktionsförmåga. Religion kan upplevas som betydelsefull för välmående och förmågan att hantera svårigheter.
• Vardagsmiljöer Stödjande relationer, inflytande i boende och tillgång till skola och aktiviteter är viktigt. Stöd, goda relationer och eget inflytande i boendet samt runt måltiderna upplevs som viktigt, oavsett boendeform. Skolan uppfattas som viktig för inlärning, välmående och relationer. Betydelsen av stöd och råd från vuxna i samband med skola och utbildning understryks. När det gäller skolan som plats för att utveckla relationer med jämnåriga beskrivs både positiva och negativa erfarenheter. Fritidsaktiviteter beskrivs som viktiga för att må bra, bygga sociala relationer och återskapa mening i tillvaron.
• Relationer Vuxnas stöd och vägledning är betydelsefullt, kontakt med jämnåriga viktigt men också svårt. Betydelsen av vägledning, stöd, kontinuitet och möjlighet till självständighet i relation till vuxna framhålls. Relationer till jämnåriga upplevs som viktigt men också svårt. Relationer till biologisk familj innebär både saknad och stöd. Beroende på kvaliteten i relationerna kan de fungera hämmande eller främjande för välbefinnande och utveckling.
• Socialtjänst och hälso- och sjukvård Varierande uppfattningar om och erfarenheter av stöd och behov. Socialtjänsten upplevs som viktig för att fylla de grundläggande behoven, men också att detta stöd inte är tillräckligt. De uttrycker varierande uppfattningar om och erfarenheter av psykologiskt stöd från hälso- och sjukvården.
• Identitet och tillhörighet Att få ihop det förflutna, nuet och framtiden. Man strävar efter att både bevara sitt modersmål och att lära sig det nya språket samt att bevara relationer till och stödja personer i ursprungslandet. Man kan kämpa med sin tillhörighet. Religion kan vara ett sätt att skapa en kontinuitet med tidigare erfarenheter.