Så snabbt åldras tekniken

Ny teknisk utrustning kan bli omodern i ett nafs. Efter bara något år kan en splitterny apparat vara hopplöst passé, kraftlös, omöjlig att uppgradera och reparera. Ibland är det en avsiktlig strategi från tillverkare och säljare. Då kallas det inbyggt åldrande, planned obsolence, och syftar till att sälja nya modeller. Inte alltid uppenbart vid inköpstillfället.

Häromdagen ryckte jag upp dörren till ett skåp hemma som går under namnet teknikkyrkogården. Där stod jag öga mot öga med ett gäng zombies – gamla döda dataskärmar, hålögda kameralinser och slocknade mobildisplayer. Bortglömda i mörkret rader av elektroniska mumier, invirade i svarta och vita sladdar, som blottade nerver och blodkärl i min gamla anatomilärobok. Egentligen felfria, bara föråldrade och oförmögna att prata med nyare apparater i nätverket. I praktiken obrukbara.

Ju mer tekniktung och digital vården och omsorgen blir, desto djupare riskerar verksamheten att sjunka i uppdateringsträsket. I maj 2017 infekterades datorer världen över med dataviruset WannaCry. Vården fullkomligen lamslogs – journalsystem kunde inte nås, operationer fick ställas in och ambulanser styras om. Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) tvingades varna för risker i 465 000 pacemakers [1]. Att följderna blev så allvarliga berodde på att ett operativsystem i datorer och medicinteknik inte längre uppdaterades av tillverkaren och att säkerhetshål inte lagades. Virusattacken var givetvis inte förväntad – men risken borde ha förutsetts.

– Vård och omsorg borde lära av den militära strategin att tänka i system och flera steg framåt, säger Björn-Erik Erlandsson, senior advisor vid KTH som har ägnat 45 år åt frågorna och som tycker att vi borde ha lärt oss mer av historien.

– Vi borde ha lärt oss rigga för olika scenarier och ställa skarpare krav på framtidssäkring av helheten – inte bara av varje del för sig, säger han. Ändå gör vi fortfarande felet att betrakta ny digitala och medicintekniska produkter separat – ett kardinalfel som vi lyfte i en it-haveriutredning [2] redan för sju år sedan.

Flera gånger upprepar Björn-Erik Erlandsson att framtidssäkring inte är helt lätt. Ingen har den kristallkula som visar vilka tekniksprång som väntar och vilka delar som då plötsligt blir överflödiga. Ändå kan mycket hanteras betydligt bättre än hittills.

– Landstingens upphandlare måste ha tummen i ögat på leverantörerna. Det innebär att de måste skaffa spetskompetens och bli mycket bättre på att formulera specifika krav, begära riskanalyser och testköra i full drift för att försäkra sig om att ny teknik verkligen, och på sikt, är förenlig med äldre befintliga system. Om tekniken ändå inte håller, borde leverantören hållas ansvarig.

Avtalen med tillverkarna är nyckeln, säger han. Det är där som tidshorisonten ska anges, till exempel hur länge tillverkaren ska erbjuda service. Om Sverige ska bli ”världsbäst” på att använda digitalisering i vård och omsorg, enligt beslutsfattarnas vision, måste det ingå stränga krav på långsiktig driftsäkerhet och kompatibilitet. Annars kan den nya tekniken snabbt bli dyr, oduglig och livsfarlig.

1. FDA. Firmware update to address cybersecurity vulnerabilities...Aug 29, 2017.
2. Socialstyrelsen, 2011. IT-haverier i vården. Nerladdad från www.socialstyrelsen.se

Ragnar Levi, Chefredaktör