Borstbiopsier vid diagnostik av cancer i munhålan

Vilken sammanställd forskning finns om tillförlitlighet av borstbiopsier i kombination med cytologi vid bedömning av munslemhinnelesioner? SBU:s upplysningstjänst presenterar resultatet från en litteratursökning och granskning av systematiska översikter.

Lästid: ca 2 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU:s upplysningstjänst

Strukturerad litteratur­sökning som besvarar fråga från vården eller social­tjänsten om vilka relevanta översikter och studier som finns. Vi bedömer risken för bias i systematiska översikter och vid behov även kvalitet och över­förbarhet av resultaten i hälso­ekonomiska studier. Svaret utformas av medarbetare på SBU, vid behov med stöd av ämnessakkunnig.

Tidig diagnostik av potentiellt elakartade slemhinneförändringar och cancer i munhålan är viktig för god prognos. Vanligtvis ställs diagnos på cancer och precancerösa förändringar i munhålan utifrån ett vävnadsprov (biopsi) taget vid en specialistmottagning. Borstbiopsi är en enklare provtagningsmetod där uppsamling av celler från slemhinneförändringens yta görs med en borste. Cellerna färgas och analyseras därefter i mikroskop eller i en flödescytometer för att upptäcka tecken på cancer eller förstadier till cancer.

Fråga till SBU:s upplysningstjänst

Vilken sammanställd forskning finns om tillförlitlighet av borstbiopsier i kombination med cytologi vid bedömning av munslemhinnelesioner?

Frågeställare: Tandläkare, Folktandvården Stockholm

Sammanfattning

SBU:s upplysningstjänst har efter litteratursökning, relevansgranskning och bedömning av risk för bias redovisat en systematisk översikt i svaret. I översikten utvärderas tre metoder för diagnostik av slemhinneförändringar: vitalfärgning av slemhinnan i munnen, ljusbaserad analys av förändringen i munnen, samt cytologi där uppsamlade celler från slemhinneförändringens yta analyseras. I majoriteten av de studier som använt cytologisk analys togs cellproverna med borste och analyserades därefter mikroskopiskt med olika metoder och infärgningstekniker, oftast med avseende på morfologi eller DNA-innehåll. I vissa studier gjordes analysen manuellt och i andra med hjälp av digital bildanalys.

De sammantagna resultaten visade att sensitiviteten och specificiteten för diagnostik av oral cancer eller potentiellt maligna (elakartade) förändringar var hög. Översiktsförfattarna har bedömt att resultaten har måttlig tillförlitlighet. Majoriteten av de studier som ingick i översikten var dock utförda på specialistklinik med en hög andel patienter med oral cancer i studiepopulationen, vilket påverkar metodens beräknade sensitivitet och specificitet. Provtagning utfördes till största del av specialister, vilket gör överförbarheten av resultaten vid implementering i allmäntandvård osäker. Författarna till översikten drog därför slutsatsen att oral cytologi är den mest tillförlitliga metoden av de som studerats i översikten, men att diagnostik med cytologiskt prov ännu inte kan ersätta kirurgisk biopsi och histologisk bedömning. Författarnas slutsatser har inte analyserats utifrån svenska förhållanden.

Upplysningstjänsten har även identifierat fem relevanta systematiska översikter som bedömts ha hög risk för bias. Författarnas slutsatser redovisas därför inte i svaret.

Läs Upplysningstjänstens svar

Citera detta upplysningstjänstsvar:

SBU. Borstbiopsier vid diagnostik av cancer i munhålan [Internet]. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2022. SBU:s upplysningstjänst. [cited date]. Available from: https://www.sbu.se/ut202204.

Mer inom ämnet

Sidan publicerad